Raised Fist är ett nästan kriminellt förbisett band i min värld. Dom har alltid funnts där i listan över band som ska kollas upp, men alltid hamnat lite snett eller hamnat på andra plats efter något annat coolt jag känner att jag måste lyssna på först.
Raised Fist – Sound Of The Republic
Har aldrig hört denna skiva alls förut, så detta blir mina första intryck jag skriver ner medans jag lyssnar på den.
"You Ignore Them All"... Bra moshigt intro, som sätter en mörk och deppig stämning samtidigt som det väcker danslusten i mig. Den hesa sångaren kommer in och spottar ur sig ord till en klassiskt hetsig hardcore-vers. Sedan tar låten slut, mitt i kan man tro, innan ett grymt avslutande moshparti tar över och masserar skönt i öronen inför nästa låt:)
"Perfectly Broken"... Det går inre att ta miste på att det fortfarande är samma band, men denna låt ger ändå lite obehagliga rap-core vibbar... Sången är lika hes och sönderskriken som vanligt, men det är ändå rätt rappigt, vill jag tycka... hmm, såklart är man en rap-core fan är det säkert askul, men i mina öron är det mest drygt och passar inte in... Refrängen är inte så vidare upplyftande den heller, mest samma gamla malande...
"Sunlight"... Det ordnar sig snart i denna låt, rockigt och skrikigt intro, refräng, och sen kommer en liten syntinspirerat mellanspel på några sekunder... Refrängen är lite floaty, vilket jag gillar:) Bra låt, men lite mjäkig, hoppas nästa blir bättre.
"sound of the republic" Nu-metalligt intro och hyfsat rappigt skrikande... Mystiskt när det helt pltsligt dyker upp lite "skönsång mitt i allt skrikande... Jag är ju ett stort trallpunkfan, så jag borde uppsaktta när skrik växlas med skönsång, men detta känns lite väl malplaccerat... Får känslan av nåt man hade sett på mtv på den gamla onda tiden när man fortfarande kunde se på det men inte hade vett nog att stänga av...
"Killing It"... Ett lite old-school-rock doftande intro. Trummor och skrik tar över lite snabbt innan en gitarr börjar tugga i bakgrunden och refrängen sabbar allt igen... En ganska intetsägande och tråkig historia, tycker jag tyvärr. Skönsången är inte lika överasskande denna gång, och känns lite bättre den här gången, men överlag, en ganska tråkig och oengegerad historia.
"Back"... Oooh, här blev det åka av, vill jag lova:) Äntligen börjar det bli lite tempo:) Snabba arga trummor och konstiga gitarrljud lyfter den här låten en hel del över det tidigare låtarna på denna skivan. "back on the right track" tycker jag det ltåer som sångaren stånkar ur sig, innan låten lugnar ner sig till ett mysigt moshparti, som det är ovanligt svårt att ligga still och skriva till, hahaha:)
"Hertz Islands Escapades" Tempot fortsätter i hyperfart:) Om resten av skivan håller sig i detta tempo kommer det säkert bli lite enformigt, men det skiter jag i, uppskruvat tempo gör alla låtar bättre, hahaha.
Lite shysst växelsång framåt andra halvan av låten höjer den ytterligare, innan tempot sänks några sekunder enbart för att kunna vridas upp mot sista refrängen igen.
"Some of these times" Nu blev det lugnt igen... Lite chillout-ljud, med sångaren som låter en smula schizofren helt plötsligt, innan refrängen trycker på med sedvanligt mangel från hela orkestern i lagom makligt tempo... Lite tråkigt att tempot sänktes, men men, man kan väl inte få allt härivärlden... Lite roligt viskande och väsande framåt slutet av låten innan sista refrängen gör inte mycket för att göra det bättre...
"Nation Incomplete" Hah!!! Räsertempot är tillbaks. Och sångaren har fått höra några "din mamma" skämt för han är argare än tidigare dessutom. Ett fejkat slut i början av låten fick mig att tro att det var en sån där berömd tio sekunderslåt, men räjsandet fortsätter in i en moshig refräng. Och sen kommer ett fejkat slut till, och jag gick på det som en sucker... Moshandet pågår ända till det riktiga slutet denna gång. Helt shysst låt:)
"And then they run"... Nu låter det plötsligt lite trallpunkigt... Kan tänka mig att lastkaj 14 har lyssnat på det här och bestämt sig för att byta ut skriksången mot lite stämmor istället och på så sätt gjort en del låtar... Lastkaj 14 är för övrigt ett stört bra band, varför skriver jag inte om dom istället?
Jaja, denna låten är är bra, melodisk, hård, och inte i fury-tempo, men det behövs kanske inte i varenda liten låt man gör hela tiden.
"Bleed under my pen"... Kul titel... Knivhuggs någon med en penna? Pennhuggs?
Jaja, ett fräsig och snabb låt, som det bör vara:) "christianity blablabla insanity" jaha, är det det låten handlar om... Det är det som är så praktiskt med punk och hardcore, det finns liksom bara ett begränsat antal teman man kan skriva låtar om, och hör man någon i låten skrika "chist".nånting är det ganksa lätt att gissa sig till resten av texten...
"Time Will Let You Go, All Aline, I Break" Nu blev det sirapstempo igen... Coola trumrytmer, episka gitarrer, en ensam röst som skriker ut låttiteln och sedan en kör som fyller i resten av texten tillsammans med sångaren... Jag gillar detta:) Oväntat och lite mer melodiskt och, vågar jag kalla det, på gränsen till symfoniskt. Helt klart något som får mig att nicka med huvudet iallafall, så jag hade säkert dansat loss som en tok om Raised Fist helt plötsligt stormade in i mitt vardagsrum... Om en låt är så här bra så behövs inte ett högre tempo:)
Avslutningsvis så, tja, Raised Fist är säkert ett asbra band, men lite för mycket Rap-core influenser för min smak...
Förr eller senare ska jag ge mig på att lyssna på deras andra skivor också... Men nu ska jag gå på fest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar