A Dissident, av Victims

Victims är ett sånt däringa crustarband, tror jag di kallas...
Jag hörde dom första gången på punk illegal för några år sedan... Hmm, jag tror till och med det var till tonerna av "This Is The End" som jag försökte förklara för en något överförfriskad man att jag inte hade lust att dansa tryckare med honom till victims...

Länken till skivan: Victims – A Dissident

Anyway, på skivan Dissidents finns inte "this is the end" med, men däremot så finns låten...

"Theft"... som börjar med ett klyshigt dungeons and dragons ljud, och efter det brakar igång med ett härligt gittarryck. Låten manglar på i vanligt fint kängtempo, och sångaren låter som en rabiessmittad hund som sig bör:)

"Death do us part"... Börjar snabbt med ett roligt trum intro på tre sekunder, sen kommer manglet igång igen, tack och lov, jag tror att fem sekunder mangelfritt kommer orsaka någon slags sjukdom...

"In Control"... Nu börjar det bli lite annorlunda. en ensam gitarr som åtföljs av enstaka trumslag, och sedan brakar låten igång på riktigt... Fortfarande punkigt, men klart lägre tempo än vad skivan haft hittills, vilket blir lite kul och omväxlande. Avslutas dessutom med en rolig bakgrundsskrikare som håller takten med rösten, najs:)

"Victims In Blood pt 6" Nånting säger mig att jag missat minst fem stycken låtar... En snabbkoll på spotify, så finns det iallafall både en pt4 och en pt 5 som jag får ta och höra senare...
Anyway, pt6 är en jävligt snabb och ilsken trudelutt, som hinner ta slut medans jag skrev det här...
Den hade ett litet hetsigt gitarrsolo där i mitten nånstans som inte kändes så passande, annars så är det en grym "blåsa skallen av dig" låt:)

"Burning Bridges"... I jämförelse med föregående alster är detta en ballad... Fast egentligen är den lika hetsig och härlig som resten av skivan. inte så mycket mer att säga om det...

"Bring Me Down"... börjar långsamt, men vrider snabbt upp tempot till Ludicrous Speed igen. Det hetsas och skriks, men ändå har den här låten en litet inslag av att vara lite floaty, lite metal, och det gillar jag ju:)

"We are not the future"... Oj, här blev det lite old-school punk-rock'n'roll. Skönt tempobyte:) Lite influenser av skate tycker jag mig höra i bryggan också, men det kanske bara är jag.
Fräsigt att faktiskt höra vad sångaren skriker för en gångs skull... Iallafall i refrängen. mer behöver man itne kunna, nu vill jag gå på spelning och sjunga med:)

"Lifetaker"... Lite mer deppigt intro än resten av skivans låtar. Och inte ger den så mycket mer intryck än så heller...

"Broken Bones"... Här var det bråttom och härligt... Snabbaste låten på skivan hittils:) tre-ackords låtar är dessutom alltid coola.

"Nowhere In Time" ... Återigen lite chilligare låt... Som säkert hade låtet extremt hetsig och hård och snabb om det inte vore för att den kom exakt efter turbolåten som kom före den. Skönt tempo iallafall, man sitter i soffan och nickar i takt med basen vare sig man vill eller inte. Jag tror att det är dom roliga gitarrriffen som håller kvar mig i musiken.

"Ignorance Is Bliss"... Upp med tempot igen:) Jag undrar om det är ok att nämna Barney Stinson, som i ett avsnitt av How I Met Your Mother berättar att för att göra en riktigt bra party skiva ska man bara ta med låtar som höjer tempot hela tiden, den ena efter den andra... Hoppas jag kan hitta nån sån skiva snart, för det här gjorde mig bara glad, varje gång tempot åker upp i:)

"The Egoist"... Och som på beställning går tempot upp igen, hurra:) hmm, det blidde inte en så sjukt intressant låt, mest samma monotona mangel hela låten igenom... Men det går fort, det är hårt, och det är argt, vilket naturligtvis innebär att det är en bra låt... Kanske inte en som jag kommer minnas och nynna på om en timme, men just nu rycker det i danstarmen iallafall:)

"Waiting For Shadows"... Självklart måste man avsluta en käng skiva med en poplåt. Nej då, det urartar snabbt till mer käng... Väldigt skumt intro på den här låten, men jag gillar när lurar lurar mig lite grann, så man tror att man vet vad det är för typ av låt man kommer få höra inom tre sekunder som sedan blir nåt helt annat. speciellt när det går från pop till käng, så att låten blir bättre:)

Avslutningsvis, det är svårt att skriva om käng... Tror jag, jag har ju bara prövat en gång, och det var den här gången... käng är i mina öron relativt monotont, vilket gör det svårt att skriva nåt vettigt om det... Anyway, mycket bra skiva, klart medryckande och peppande:) Give it a listen:)