Softmetal, av Köttgrottorna

Ugh, Köttgrottorna... Finns det någon som har Köttgrottorna som sitt favoritband?
Kottgrottorna har alltid vart ett av de där banden som fanns med på definitivt-samlingarna eller andra samlingaer som ibland hade nån smålustig eller halvbra låt som man stod ut med att lyssna på, men oftast bara var tråkiga och gubbiga... Jag har ingen aning om vilka personerna i bandet är, eller om deras ålder, men särskilt bra har dom aldrig vart...

Softmetal dessutom, vad är det? Metal som är soft? Är inte det lite som att kissa inåt, alltså bara fel?

Jaja... Spotify-länk! Köttgrottorna – Softmetal

"Sista festen"...Finsk tango? En tramsig låt om att de ska ha fest på en båt, och de namedroppar en massa kända namn som Alfred Nobel, Håkan Loeb, Patrik Sjöberg och Lilla My... Jag förstår inte alls... Låten avslutas med att sångaren drar på sig en låtsas-finsk dialekt och påstår sig vara ett ljugande mumintroll...
Ett roligt rim dock "jag bjuder stormfröken och hattifnattarna, och muminmamman visar pa... film"
Ett roligt skämt i en hel låt är dock inte tillräckligt...

"Fegisen"... Nu är det lite rockigare, men det är ändå känslan av att, "hej å hå, göbbar, nu röckar vi löss litä, lite wild and crazy sådäringa"... väldigt mesigt och tråkigt, softmetal...
Texten handlar om att inte kunna hantera sina känslor... En person som vill vara snäll, men klarar inte av det för att hans egna känslor skrämmer honom.

"Separationsångest"... Den här lyssnade jag en del på när jag köpte definitivt-skivan på 90 talet eller när det var... Lite ska-känsla, som känns lite för lite för att man ska vilja bry sig egentligen... Extremt konstiga körer som känns osm att dom är där bara fr att vara konstiga, gör inte låten bättre alls...
Obehaglig text om an pappa som inte vill att hans döttrar eller fru ska hitta killar att ligga med, så han hotar med hagelgevär och annat tramsigt... förstår inte om texten är allvarligt menad, att personen som skrivit texten verkligen är så rädd för att bli övergiven, eller om det är ett rent skämt, oavsett vilket är det inte vidare skojigt att höra låten...

"Lämna Mig Ifred"... En chillig ballad... Det behövdes verkligen på den här softa metal skivan:( Den inleds iallafall med en godnattsångsliknande gitarrslinga och sedan mjukt sjungande, och hoppar sedan igång med lite tryck...Sångaren beskriver hur han tar det lugnt på fredagkvällen, dricker ett glas vin, och njuter av lite vila och tystnad när sedan en telefonförsäljare ringer och stör honom. Att gnälla över telefonförsäljare kanske kändes hippt 1999, och det kanske det gör fortfarande, men ska man gnälla på nånting så borde man väl snarare gnälla på de idiotiska anställningsvillkor de flesta telefonförsäljare tvingas leva med och försöka förbättra deras förutsättningar att få vettigare jobb. Att bli förbannad på en 20 åring som tvingas jobba på fredagkvällar med att sälja onödigt skit som ingen vill ha ändå känns väldigt mycket som att sparka neråt...
Synd att texten gör mig så upprörd eftersom musiken faktiskt är den bästa låten hittils.

"Antagonisterna" En text om att skapa grupperingar och berätta för alla andra grupper om hur jävla mycket bättre ens egen grupp är... "Min pappa är bättre än din" "min stad är bättre än din" "mitt land är bättre än ditt" etc... Musiken hade säkert kunnat vara bra, men den lider fortfarande av det här mesiga köttgrottorna soundet som gör alla deras låtar lite sämre än de borde vara...

"Quien Creo A Dios" Ett försök att låta som lite spansk folkmusik urartar snabbt till en pop-fräsig refräng, som mest låter irriterande och tråkig. texten påpekar att de gör banala och tråkiga texter, vilket Köttgrottorna faktiskt gör för det mesta... Dessutom strösslar dom ut lite random spanska fraser i mellanspelen som känns fantastiskt malplacerade och, i vanlig ordning, är mer störande än bra.

"Mitt Marionettdockeliknande Liv"... Hmm, introt låter ju faktiskt som det skulle kunna bli nåt bra av det här... Något metalinspirerat (inte softmetal) När sångaren kommer igång låter han inte som han brukar, vilket är bra. det hörs fortfarande att det är samma sångare, men han pitchar ner sin röst till en mer behaglig nivå än den högpitchade gnäll han brukar ha... Hmm i vanliga fall gillar jag högpitchade, barnsliga mansröster, tillexempel sångarna i varnagel eller skumdum, men i Köttgrottornas fall är det mer irriterande än bra... Deras musik är mindre punk och mer gubbrock så det kanske är därför... Basröster hade passat deras musik bättre...
Låten  utvecklar sig iallafall inte till något tufft metalarrangemang, utan fjäser på i nån slö, softmetal-gubbrock som snabbt blir tråkigt att lyssna på.

"Gatans Parlament" Jag vet att Sista Skriket en gång i tiden tyckte att Gatans Parlament vore ett bra namn på sitt band, men det bytte namn snabbt när de fick veta att det fanns ett norskt hiphop band som hette så... Dessutom har bandet Gatans Lag döpt en låt till samma sak.
Köttgrottornas låt Gatans Parlament är en ganska funky historia med den sedvanligt tråkiga sångaren... Jag börjar misstänka att det är just sångaren som förstår bandet för mig. Musiken är sällan särskilt intressant eller rolig att lyssna på, men sångaren gör det hela mycket sämre...

"Kermit" Oj, det här låten låter ju lite snabb faktiskt... Det är den inte, det är bara att jag jämför den med alla låtar som kommit innan... Jag har helt gett upp hoppet om den här skivan nu och typ hela bandet också för den delen... Texten orkar jag inte riktigt lyssna på längre heller, en sång om grodan Kermit? varför då?

"Lagbrott" Men åååååh, vad segt och tråkigt... Introt tråkar ut mig, när sången väl börjar blir musiken ännu långsammare och tråkigare, sångaren låter som han sover, dessutom spelas det ljud genom att blåsa i flaskhalsar, my god vad pretto och tråkigt!!!
Refrängen försöker skapa lite tryck med klyshiga skrik som "KOM IGEN" KÄMPA PÅ" som bara är lika tråkigt som resten av HELA SKIVAN... Hur mycket är det kvar av skivan nu? Två låtar? Good Lord!!!

"Livet på en stol" Den här har jag ju hört förr, och jag vill minnas att jag gillade den ganska hyfsat... Börjar med akustisk gitarr slinga och sångaren beskriver en man som lever sitt liv framför datorn... Han spenderar i princip hela sitt liv i sin lägenhet, sittandes på olika stolar, framför datorn, tv'n, dasset etc...Efter ungefär halva låten ändrar musiken helt karaktär och skulle kunna vara en helt ny låt. Rätt peppande blir det faktiskt, tempot går upp en aning, sångaren lyckas med att göra nånting intressant med sin tråkiga röst. Texten beskriver hur mannen tar tag i sitt liv, börjar träna, skaffar vänner och ny familj och blir glad och lyckig... Av nån aning dyker en skum körslinga upp och försämrar låten, men det är ändå den bästa låten på skivan

"Klisteflickan" Äntligen, sista låten... Irriterande minimalistiska gitarrljud innan sångaren sätter igång... Det verkar vara mänstret för den här skivan, alla låtar börjar försiktigt och minimalistiskt, innan sångaren börjar pipa i micken och sen komemr en refräng och försöker desperat skapa lite tryck i musiken, och misslyckas med det. Så är det såklart i denna låten också...

Ja, som ni märker gillar jag inte denna skiva... Bara av någon slags idiotisk envishet har jag låtarna kvar i mina spellistor på spotify, men nu ska jag iallafall ta bort den här skivan... Resten av Köttgrottornas alster ligger också därute, och jag ska ta och lyssna ordentligt på dom också nån dag, men jag kan inte riktigt påstå att jag ser fram emot det.