Att Leva Livet Är Att Överleva, av Akut Slut

GAH!!!, jag är gammal och sliten och har fått helt galna ryggsmärtor som hindrar mig från att gå mer än några meter... FAN, vad ont jag har... jag som såg fram emot att göra en massa saker som jag ville göra idag, men fan heller, sitta hemma och löka, grattis till mig.

Utmärkt tillfälle att blogga lite då, kanske...

Akut Slut är ett band som jag inte vet ett enda nånting om, utom att det går att ladda ner två av deras skivor från den utmärkta siten secondclasskids.com: http://secondclasskids.com/index.php?search=Mp3&fl=A&ll=G

För nåt år sedan drog jag ner skivan "att leva livet är att överleva" och lyssnade lite snabbt på den och fnissade åt sångarens roliga dialekt och barnsliga röst, sen hörde jag att Malte X, som åxå är ett band jag vet i princip ingenting om, har gjort samma låt som akut slut... Nu ska jag googla det här ett tag...
LastFM berättar att "Akut Slut var ett punkband från Sverige." Tack för den infon, Captain Obvious
Någon var inloggad på Akut Sluts Myspace i november förra året senast.
Skrämmande nog är andra träffen man får om man googlar "akut slut" till forumet nordisk.nu som har en ganska illa dold nazistisk agenda, men klickar man på forumtråden får man veta att tråden inte finns av nån anledning.

Nu är det så här att jag är en mycket lat och bekväm man, så om google eller LastFM inte kan trolla fram information åt mig på fem sekunder tänker jag att det antagligen är helt onödigt att veta den informationen jag efterfrågade ändå, så nu tänker jag bara hitta på en massa falsk information och hoppas att någon någongång läser den och rättar mig.

Akut slut, var ett band, som inte vann sådär innihelvete stora framgångar under 90talet, men dom hade iallafall precis så många fans att någon 2012 fick för sig att ge ut deras musik en gång till. bandet bestod av fyra gossar som sammanlagt bara ägde tre tröjor, så den fjärde som inte fick en tröjja kompenserade genom att låta sitt hår växa ut så långt att han kunde använda det som en överrock.
Slutljuget, nu ska jag lyssna på skiten.

"Vi Höjer En Skål"... Lugnt, akustiskt gittarplinkande inleder skivan, och en liten gosseröst som vill låta som en vuxen man sjunger bajsnödigt om skogar och lägereldar, dricka öl med sina vänner, sagor om kungar och troll och lite annat myspys, man kan vänta sig att folk sjunger om runt en lägereld. Sen blir det lite allvarligare om en person i gänget som är ledsen, men ändå är med... Inte får man veta varför hon är ledsen... Sen kommer nån slags refräng som låter lite fotbollskörigt, innan en trevlig metal-gitarr kickar in lite fart i låten.
Och när jag säger lite så menar jag LITE...
Överlag en rätt fräsig låt, kul med metalinfluenserna och sångarens pojkaktiga röst växer snabbt in i låten och känns mer passande när han inte försöker låta som en luttrad myspys-gitarrfarbror vid en lägereld.
Texten handlar mest om att minnas tillbaks till sin ungdom, och eftersom jag har lite svårt att släppa att samtliga bandmedlemmar ser ut att vara max femton år, och sångaren låter som han kämpar mot målbrottet har jag lite svårt att ta det på allvar... Men som sagt, jag har ingen aning om hur gamla dom var när de spelade in det, dom kanske var äldre än de såg ut.

hmmm


"Kärlekshunger"... Det är denna låt som jag hört att bandet Malte X spelat in nån gång, vilket fått mig att tro att Akut och Malte eventuellt har någon gemensam bandmedlem, eller att Malte bara gillar Akut väldigt mycket...klart roligaste låten på skivan iallafall:)
Lite lagom macho-dum, kåt, tonårsångest om hur sjukt desperat man kan bli efter sex, och hur jävla mycket svårare det blir att få sex när man väl hamnat i desperationen och raggar som om man vore 15 år...
Återigen, hur gamla var gossarna när de spelade in detta?
Kom ihåg att gå runt och nynna på refrängen på ditt jobb nästa gång du jobbar nu, "Jag vill knulla nu, jag vill knulla NU!"

"Varför Jämt Jag?"... Lite mer gitarrballad... Näe, det är det inte, bara ett lite soft intro innan mollmanglet kommer igång... Och när jag skriver mangel menar jag sån där lagom upptempo tuggande som man kan spela när man inte vill spela FÖR fort...
Sångaren låter verkligen som en liten gosse som försöker som fan att låta lite tuffare än han är... Vilket inte är dåligt, jag gillart, men samtidigt är det lite, lite roligt.

"Sommardrömmar"... NUså, tajm för lite mesig gitarrballad:)
Det låter lite drömskt och mystisk, som om älvor skulle spelat punk, tillsammans med en 15-årig pojke...
I den här låten blir sångarens röst ganska malplacerad, det låter bättre i dom lite ösigare låtarna då han kan pipa loss ordentligt...
Också lustigt att texten handlar om att ha fest och partaj utomhus på sommaren och njuta av att umgås med sina vänner, och samtidigt är musiken och sången så nedstämd och mollig att om man glömmer att lyssna på texten blir man rätt deppig själv...

"Vem Bestämmer"... Temat för denna skivan är uppenbarligen att alla låtar ska börja långsamt och deppigt, och sen slumpmässigt öka i tempo, eller låta bli... Denna låt är av den första kategorin.
Rätt seg och trög låt ändå, inte så skoj att lyssna på alls. Har nog tyvärr inget mer konstruktivt att skriva om den.

"Söndagsångest"... Av nån anledning så heter den mp3filen jag laddade ner för nåt år sedan "Söndagsångest v1", så jag antar att det finns en version 2 av den här låten nånstans... Eller så var jag full när jag laddade ner den, och halkade på tangentbordet... På hemsidan där man kan ladda den heter låten bara Söndagsångest så vi kallar den för det här med.
Den bryter temat som jag bestämde att skivan hade alldeles nyss, och den lagom snabba introt ackompanjeras av ett 15årings ångestskrik, bra trick för att få en att bli lite mer peppad på låten... I vanliga fall, men inte idag...
texten är säkert tänkt att lyssnas på på en söndag (Duh) efter att man spenderat fredagen och lördagen med att tralla på "kärlekshunger"...
Ush nu fick jag såndagsångest, fastän det är måndag, så nu avslutar jag det här inlägget.

Avslutningsvis, inte världens bästa skiva... Jag gillar som sagt sångare som har pojkaktiga röster, av nån anledning, men när musiken inte aldrig riktigt känns som den kickar igång blir det rätt poänglöst...
Roligt att de finns en del folkmusikinspiration i musiken utan att det låter som en strebers-rippoff...
Oh, Well, klart värt en nedladdning och en lyssning, men man kanske inte ska vänta sig något jättestorverk...

Dagar Kommer, av Coca Carola

Ännu ett av dessa "Definitivt"-band som jag hörde Definitivt skivorna som liten skitunge. På den tiden gillade jag dom aldrig, antagligen för att låten Gråa Herrar, vilket var den första jag hörde var så sjukt dålig... Nu på senare tid har jag faktiskt återupptäckt och omvärderat dom fullständigt, det är ju ett helt underbart band, som alla borde lyssna på och älska!!!

Länk! Coca Carola – Dagar Kommer

"Livet"... En melankolisk känsla och deppig text, sätter tonen för denna skivan... Ett ledsamt dragspelsljud fyller i i bakgrunden i låten och lyckas faktiskt dominera hela låten. Refrängen är en väldigt melodisk historia som låter lite som den kommer från en helt annan låt men ändå passar fantastiskt bra in på nåt mystiskt sätt. Väldigt catchy refräng, jag kan gå runt och nynna på den i flera dar, till min omgivnings stora förtret.

"Öl"... Först dragspel, sedan banjo... Eller vad det nu är dom spelar på... De konstiga instrumentens album? Jaja, det är en ösig och putslustig halvminutslåt, som jag av nån anledning inbillar mig ska vara introt till DLK's låt "Rysk Bomba"... Men det är det inte, det är introt till nästa låt som heter...

"Sug & Ljug"... En långsam men tryckig låt som av nån anledning påminner om Köttgrottorna... Fast utan att vara jättedålig... Några melodiska refränger senare kommer ett solo som sänker låten ordentligt, men följs upp av ett extra långsamt och tryckande sista refräng som höjer upp låten igen... Väldigt blandad låt.

"Fel"... Ooooh dra åt helvete vad bra!!! Ensamma snabba trummor och basgångar, ackompanjerar sångaren som klämmer ur sig koncentrerad ilska som inte hörts tidigare på skivan, och sången markeras med några ensamma gittarriff. Sen kommer bryggan, som inte ökar tempot, men eftersom gittaren sparkar igång ich spelar en fantastisk mangelparti känns tempot klart ökat ändå, innan refrängen höjer tonarten och fortfarande inte höjer tempot, men känslan av att tempot blir högre iallafall... Heeeeeeelt underbart!!! Dessutom är texten så pass simpel och slagkraftig att man lär sig den typ innan man ens hört den och kan sjunga med direkt, även om det är första gången man hör den... Och naturligtvis handlar den om undergång och död, som sig bör... Sen kommer versen igen, och eftersom tempot egentligen aldrig ändrats i låten utan bara markerats med mer eller mindra ljud samtidigt blir man nästan ännu mer peppad av att höra de ensamma trummorna igen, innan bryggan och refrängen peppar igång en, igen! Sedan följer ett nedslöat och långsamt orgelparti (De konstiga instrumentens album?) som man antar är slutet på låten, mebn då antar man fel för den underbara bryggan och refrängen hoppar upp och slår till en en gång till, innan orgeln avslutar låten en gång för alla.
Oj, vad mycket jag kunde skriva om den låten... Den är helt underbar:)

"Ingenting & Någonting"... Upptempot fortsatter, som sig bör, med en melodisk och marshaktig refräng, innan gitarren lallar iväg i en fin trallig... jag vet inte, gitarrsolo?
Versen är ganska standard, bryggan är ganska standrard, sen kommer refrängen igen, och förklarar att allt som händer är gammalt och tråkigt. Vilket det inte är, det är en sjukt bra låt, men tyvärr kommer den direkt efter den orgasmframkallande låten "fel" och känns som en likadan, fast snäppet sämre bara...

"Tyrolershorts"... Nån slags pophistoria som kontrasterar ordentligt mot de senaste två käftsmällarna till låtar. Skramligare än vad man väntar sig av gitarrpop, vilket det bör vara när det är ett punkband som spelar, men ändå omisskänligt inspirerat av något utanför punkvärlden... Ger en känsla av sol och sommar och förvirring och oskuld, men är inte i mina öron särskilt njutbar.

"Ta Mig Härifrån"... Nu blev det ös igen:) Sångaren har nån skum ekoeffekt på sin röst numera, vet inte varför, för att låten ska skilja sig från de andra?
Bra drag och tuff refräng, sista versen markeras med bland annat ett liutet parti då musken tystnar och sångaren bräker på ensam i några sekunder "man lever ett jävla liv" som passar bra, innan refrängen avslutar låten.

"Tra La La"... En lite slöare, men lika rockig låt som de andra. Texten handlar om att sitta på en ö nånstans med nån man tycker om och elda och mysa framför en brasa. Och hur drygt det är när man inte kan sluta tänka på att man måste tillbaka till verkligheten och vardagen och allt sånt skit igen.

"Bussresan"... Ännu en mellantempolåt... Sångaren har nu fått för sig att den här grejjen med att sjunga som om man höll på att somna är en bra ide, vilket det inte är. Anyhow, texten handlar om en full buss, där föraren ber folk komma fram och prata i hans mikrofon om vad den vill. En flicka går till micken och refrängen kickar igång, då sångaren vaknar till och sjunger lika bra som han brukar om misär och ångest och elände. Kontrasten mellan sömngångarsången i versen och den anstängda och hårde tonen i versen är väldigt bra, så jag tar tillbaka det jag just skrev om att det är dåligt att sjunga som om man vore jättetrött.
Refrängen och versen upprepar sig med en ny text, samma koncept men än äldre man som vill tala lite, om misär och elände som man faktiskt måste anstränga sig att leva med ändå.
En sista vers som urartar till något tramsig men rolig rap-parti till en sista refräng.

"Lobbyfånen"... Hårda trummor ackompanjerar en melodisk gitarr slinga, innan sångaren börjar morra om hur enkelt det är att besegra folks viljor, få dom att anpassa sig till att bli duktiga arbetare. En bra och deppig låt. Mitt i kommer en plötsligt glatt gitarrsolo innan låten kör igång sin sista vers och refräng som låter lite fräsigare.

"Svagfelighet"... "Jag skriker jag älskar dig" inleder låten, innan musiken hoppar igång. En melodisk vers med svängiga basljud, innan en brygga låter sångaren förklara att han är svag och felig, whatever that is.
Följs upp av ännu en vers och en brygga innan refrängen hoppar igång med en tonartshöjning, och låten börjar om igen. "Väldsbenägenhet är impotens" är en textrad som sticker ut och är rolig. låten slutar mitt i en mening och nästa låt börjar omedelbart.

"Bullerberga"... En lagom ösig och melodisk låt, med en lagom deppig text om hur man roar sig en fredagkväll i staden Bullerberga. Allt har man sett förut, allt är alltid likadant, alla känner alla. Refrängen höjer sångarens tonart i vanlig ordning, och han förklarar att bor man i Bullerberga så kan man inte tänka sig att gå nån annanstans än dit man alltid går, man får inte gå själv, man får itne lyssna på konstig musik, och man får inte bli nobbad när man frågar om en dans. Sedan förklarar de följande verserna om hur man gör när man vaknar på lördagen, försöker ta reda på om ens vänner fått ligga, ljuger om hur roligt man sjäålv har haft och sedan väntar på nästa fredag...

"Dagar Kommer"... Mellantempo igen, med shysst stämsång i refrängen... visste inte att jag saknat stämsång på den här skivan förrns jag hörde det nu. I vanlig ordning en deppig text om en rik ensam man som lever ett tråkigt och händelselöst liv, trots alla hans pengar. Självklart slutar det med att han skjuter ihjäl sig själv, och ingen sörjer honom

"Hör Vår Bön"... En kyrkokör inleder med att sjunga "aaaaaaaaaaaaaaaaaa"... Det låter bra och lite creepy... Sedan exploderar musiken i ett tempo som nästan, men inte riktigt, når upp till kängnivåer... Antagligen känns det inte kängigt i mina öron bara för att sångaren faktiskt sjunger istället för att skrika som kängare vanligtvis gör. En snabb vers innan refrängen hoppar igång med växelsång eller vad det kallas när två sångare sjunger i varsin text, i varsitt tempo, med varsin melodi, men ändå får det att låta sjukt bra. En ännu kortare vers till, innan sista refrängen avlsutar hela skivan med en punkt. Inget särkskilt outro, inget dramatiskt avslut, bara slut. Dä ä pönk, dä!!!


Till slut, ok, alla Cocas låtar är inte skitbra, men de låtar som är det, är verkligen skitbra... "Fel" är och förblir en tre-minuters orgasm i ljudform, medans de andra bra låtarna peppar igång en tillräckligt för att man ska vilja höra mer och mer. Good Shit!

Softmetal, av Köttgrottorna

Ugh, Köttgrottorna... Finns det någon som har Köttgrottorna som sitt favoritband?
Kottgrottorna har alltid vart ett av de där banden som fanns med på definitivt-samlingarna eller andra samlingaer som ibland hade nån smålustig eller halvbra låt som man stod ut med att lyssna på, men oftast bara var tråkiga och gubbiga... Jag har ingen aning om vilka personerna i bandet är, eller om deras ålder, men särskilt bra har dom aldrig vart...

Softmetal dessutom, vad är det? Metal som är soft? Är inte det lite som att kissa inåt, alltså bara fel?

Jaja... Spotify-länk! Köttgrottorna – Softmetal

"Sista festen"...Finsk tango? En tramsig låt om att de ska ha fest på en båt, och de namedroppar en massa kända namn som Alfred Nobel, Håkan Loeb, Patrik Sjöberg och Lilla My... Jag förstår inte alls... Låten avslutas med att sångaren drar på sig en låtsas-finsk dialekt och påstår sig vara ett ljugande mumintroll...
Ett roligt rim dock "jag bjuder stormfröken och hattifnattarna, och muminmamman visar pa... film"
Ett roligt skämt i en hel låt är dock inte tillräckligt...

"Fegisen"... Nu är det lite rockigare, men det är ändå känslan av att, "hej å hå, göbbar, nu röckar vi löss litä, lite wild and crazy sådäringa"... väldigt mesigt och tråkigt, softmetal...
Texten handlar om att inte kunna hantera sina känslor... En person som vill vara snäll, men klarar inte av det för att hans egna känslor skrämmer honom.

"Separationsångest"... Den här lyssnade jag en del på när jag köpte definitivt-skivan på 90 talet eller när det var... Lite ska-känsla, som känns lite för lite för att man ska vilja bry sig egentligen... Extremt konstiga körer som känns osm att dom är där bara fr att vara konstiga, gör inte låten bättre alls...
Obehaglig text om an pappa som inte vill att hans döttrar eller fru ska hitta killar att ligga med, så han hotar med hagelgevär och annat tramsigt... förstår inte om texten är allvarligt menad, att personen som skrivit texten verkligen är så rädd för att bli övergiven, eller om det är ett rent skämt, oavsett vilket är det inte vidare skojigt att höra låten...

"Lämna Mig Ifred"... En chillig ballad... Det behövdes verkligen på den här softa metal skivan:( Den inleds iallafall med en godnattsångsliknande gitarrslinga och sedan mjukt sjungande, och hoppar sedan igång med lite tryck...Sångaren beskriver hur han tar det lugnt på fredagkvällen, dricker ett glas vin, och njuter av lite vila och tystnad när sedan en telefonförsäljare ringer och stör honom. Att gnälla över telefonförsäljare kanske kändes hippt 1999, och det kanske det gör fortfarande, men ska man gnälla på nånting så borde man väl snarare gnälla på de idiotiska anställningsvillkor de flesta telefonförsäljare tvingas leva med och försöka förbättra deras förutsättningar att få vettigare jobb. Att bli förbannad på en 20 åring som tvingas jobba på fredagkvällar med att sälja onödigt skit som ingen vill ha ändå känns väldigt mycket som att sparka neråt...
Synd att texten gör mig så upprörd eftersom musiken faktiskt är den bästa låten hittils.

"Antagonisterna" En text om att skapa grupperingar och berätta för alla andra grupper om hur jävla mycket bättre ens egen grupp är... "Min pappa är bättre än din" "min stad är bättre än din" "mitt land är bättre än ditt" etc... Musiken hade säkert kunnat vara bra, men den lider fortfarande av det här mesiga köttgrottorna soundet som gör alla deras låtar lite sämre än de borde vara...

"Quien Creo A Dios" Ett försök att låta som lite spansk folkmusik urartar snabbt till en pop-fräsig refräng, som mest låter irriterande och tråkig. texten påpekar att de gör banala och tråkiga texter, vilket Köttgrottorna faktiskt gör för det mesta... Dessutom strösslar dom ut lite random spanska fraser i mellanspelen som känns fantastiskt malplacerade och, i vanlig ordning, är mer störande än bra.

"Mitt Marionettdockeliknande Liv"... Hmm, introt låter ju faktiskt som det skulle kunna bli nåt bra av det här... Något metalinspirerat (inte softmetal) När sångaren kommer igång låter han inte som han brukar, vilket är bra. det hörs fortfarande att det är samma sångare, men han pitchar ner sin röst till en mer behaglig nivå än den högpitchade gnäll han brukar ha... Hmm i vanliga fall gillar jag högpitchade, barnsliga mansröster, tillexempel sångarna i varnagel eller skumdum, men i Köttgrottornas fall är det mer irriterande än bra... Deras musik är mindre punk och mer gubbrock så det kanske är därför... Basröster hade passat deras musik bättre...
Låten  utvecklar sig iallafall inte till något tufft metalarrangemang, utan fjäser på i nån slö, softmetal-gubbrock som snabbt blir tråkigt att lyssna på.

"Gatans Parlament" Jag vet att Sista Skriket en gång i tiden tyckte att Gatans Parlament vore ett bra namn på sitt band, men det bytte namn snabbt när de fick veta att det fanns ett norskt hiphop band som hette så... Dessutom har bandet Gatans Lag döpt en låt till samma sak.
Köttgrottornas låt Gatans Parlament är en ganska funky historia med den sedvanligt tråkiga sångaren... Jag börjar misstänka att det är just sångaren som förstår bandet för mig. Musiken är sällan särskilt intressant eller rolig att lyssna på, men sångaren gör det hela mycket sämre...

"Kermit" Oj, det här låten låter ju lite snabb faktiskt... Det är den inte, det är bara att jag jämför den med alla låtar som kommit innan... Jag har helt gett upp hoppet om den här skivan nu och typ hela bandet också för den delen... Texten orkar jag inte riktigt lyssna på längre heller, en sång om grodan Kermit? varför då?

"Lagbrott" Men åååååh, vad segt och tråkigt... Introt tråkar ut mig, när sången väl börjar blir musiken ännu långsammare och tråkigare, sångaren låter som han sover, dessutom spelas det ljud genom att blåsa i flaskhalsar, my god vad pretto och tråkigt!!!
Refrängen försöker skapa lite tryck med klyshiga skrik som "KOM IGEN" KÄMPA PÅ" som bara är lika tråkigt som resten av HELA SKIVAN... Hur mycket är det kvar av skivan nu? Två låtar? Good Lord!!!

"Livet på en stol" Den här har jag ju hört förr, och jag vill minnas att jag gillade den ganska hyfsat... Börjar med akustisk gitarr slinga och sångaren beskriver en man som lever sitt liv framför datorn... Han spenderar i princip hela sitt liv i sin lägenhet, sittandes på olika stolar, framför datorn, tv'n, dasset etc...Efter ungefär halva låten ändrar musiken helt karaktär och skulle kunna vara en helt ny låt. Rätt peppande blir det faktiskt, tempot går upp en aning, sångaren lyckas med att göra nånting intressant med sin tråkiga röst. Texten beskriver hur mannen tar tag i sitt liv, börjar träna, skaffar vänner och ny familj och blir glad och lyckig... Av nån aning dyker en skum körslinga upp och försämrar låten, men det är ändå den bästa låten på skivan

"Klisteflickan" Äntligen, sista låten... Irriterande minimalistiska gitarrljud innan sångaren sätter igång... Det verkar vara mänstret för den här skivan, alla låtar börjar försiktigt och minimalistiskt, innan sångaren börjar pipa i micken och sen komemr en refräng och försöker desperat skapa lite tryck i musiken, och misslyckas med det. Så är det såklart i denna låten också...

Ja, som ni märker gillar jag inte denna skiva... Bara av någon slags idiotisk envishet har jag låtarna kvar i mina spellistor på spotify, men nu ska jag iallafall ta bort den här skivan... Resten av Köttgrottornas alster ligger också därute, och jag ska ta och lyssna ordentligt på dom också nån dag, men jag kan inte riktigt påstå att jag ser fram emot det.