Eller, "oljudet som hörs när Tuffa Killen kommer över sina stressbesvär"
Eller, näe, stressbesvär har jag inte, iallafall inga diagnostiserade sådana.
Tokstressen tog över hela min sommar, och jag gissar att den kommer ta över mig snart igen.
Och gör den det så kommer blogg-jäveln få lida, så är det bara.
Anyway,
Barbaras Grannar var under min uppväxt ett band som råkade dyka upp på Röjarskivorna och Äggrörorna och lite andra samlingsskivor, främst från Ägg-tapes, eller Egg-tapes, eller hur det nu var det stavades. Så vitt jag visste existerade dom bara på dessa samlingsskivor, och jag vet än idag typ inte ett skit om dom, utom att de tydligen släppt en skiva och en singel på Spotify.
Där även Äggrörorna och Röjarskivorna finns.
Googlar du barbaras grannar hittar du bland annat denna 90-tals relik: http://hem.passagen.se/ramz/bintr.html
Jag menar, passagen, kan det bli bättre, hahaha? Där fanns även en ganska välskriven och rolig sammanfattning av bandets karriär, 90-98
Skivan heter, som titeln till detta blogginlägg antyder, "Lev å Lär" och består av tretton små mästerverk eller tretton verk iallafall:
Barbaras Grannar – Lev å lär
"Vi har lärt oss" - Man blir ju lite glad på en gång när sångaren brölar igång med ordentligt bajsnödighetsbröl:) En medelsnabb dänga som mest gör mig peppad på att höra resten av skivan, hoppas den blir bättre. Ett malplacerat gitarrsolo mitt i låten gör typ varken till eller från, men det är där iallafall... Ger en stor känsla av "jahaja, det här hade ju kanske inte spelat nån roll"
"90-talets cowboy" - Självklart måste en låt om en cowboy börja med hästgnägg och lite wilda wästern teman. Kul att höra. Lite bättre speed i denna än i öppningslåten. Har inte lyssnat ordentligt på texten, men det lilla jag hör låter som att det inte låter så annorlunda än titeln... Glida runt, på nittio-talet, vara badass, skjuta med pistoler, dricka whiskey, röka, etc...
Tänk på att 90-talet var Den Moderna Nutiden när låten skrevs... Skjuta, badass, dricka, röka, det var sånt man gjorde om man var tuff på den tiden.
"Lev Å Lär" - En ballad tydligen. Enligt passagen-sidan var det här låtskrivarens favvo. Första versen låter lite väl "sitta runt lägerelden"-för mig. Men för att vara en "sitta-runt-lägerelden"-låt så är den ju faktiskt rätt så bra. Sångaren är iåförsej lite väl hård för att vara en lägerelds-sångare, men vafan...
Refrängen trycker på med lite mer kraft och ös, som får mig att tänka att det kanske är en rätt ok låt iallafall. Sen inser jag att låten är nästan sex minuter lång, hur mycket tålamod tror du att jag har, Barbaras Grannar? Hade vart en helt ok låt om den var hälften så lång kanske...
"Tankar" - Skönt med lite mer speed efter förra godnattvisan. Bra ös, men det känns som att Grannarna mest klämde in en höghastighetslåt för att de kände sig skyldiga att göra det nu. Sången känns ganska skohornad in i låten och verkar mest vara där för att vara konstig. Är den där för att vara konstig har den lyckats, för den känns väldigt konstig. Dessutom är gitarr-tortyren mitt i låten riktigt dålig på alla sätt.
"Dom Kommer" - Inget uselt sexskämt alls dyker upp i mitt huvud när jag ser denna titeln... lovar...
Låten börjar lite lugnt och ökar farten ganska snabbt, utan att bli särskilt snabb faktiskt... Undrar om jag har extremt höga krav på låtars hastighet för att jag ska tycka att de är snabba, yes, antagligen.
Tja, så jävla intressant är inte den här trudelutten heller, Vanlig, mellantempo trallpunk, samma sköna bröliga sång som räddar hela skivan.
"Livets Mord" - Sjukt bra låttitel. Tyvärr känns låten lite raggar-rockig... Och det är säkert kul om man gillar raggar-rock, men det gör jag ju inte. Iallafall inte idag. Skön deppig text om hur värdelöst livet är iallafall, sånt vill vi ha mer av, mörker, depression och ångest gör livet värt att leva.
"Vi är där" - Hmm, lite fjantig men skojig inledning med lite raggarrock, innan sångaren börjar bröla loss. En kort och koncis refräng som tar slut innan man riktigt hinner med att märka den.
Och så, helt plötsligt kommer "den blomstertid nu kommer" in i låten innan den brakar vidare.
"Faller ner" - Ough, en långsam och seg låt... Stonerpunk, finns det nåt som kan kallas så? Isåfall lär det vara rätt dåligt, och dessutom vara den här sega, tråkiga låten :P Orgelbreak och 70tals-rock solon...
Inte min smak alls.
"Vino Blanco Road" - Aah, den här låten är med på första "Röjarskivan" tror jag, den fick jag i julklapp av min pappa när jag var 10-12 år eller så... Sjukt bra ide att ge en skiva vars texter enbart handlar om att vara asfull till en 10-åring, tack pappa...
Anyway, låten i sig är ganska cheerful och glad, texten och musiken låter rätt peppigt och glatt och sommar-svennigt, såklart med punkbrölet ständigt närvarande.
Lite obehagligt att låten överlag är så glad och harmonisk när texten faktiskt handlar om att vara alkolist, men ändå... Alkolister måste väl också må bra ibland...
"Bratch" - Hmm, lite kul akustisk gitarr intro, med riktigt bra folkrockstoner som följer upp. Det här gillade jag. Roliga hummpa-takter. Lite obehaglig text om en man som övertalar en överförfriskad flicka att följa med honom hem, jag får väldigt mycket snuskgubbe-vibbar av den:) Kan bero på sångarens alkis-bröl-röst iåförsej. Bra är det iallafall, överasskande nog den bästa på skivan hittils. Enda frågetecknet är: vad betyder ordet bratch?
"Så Full" - Vill minnas att den här trudelutten också var med på "Röjarskivan" som farsan gav mig. En snabb och hård historia, återigen om att vara så full att man inte vet vad man gör. Inte särskilt spännande text med andra ord, men farten i låten är iallafall bra nog att hålla intresset uppe bara det.
"Livsvision" - Slö början igen, men skönt gung iallafall, bådar inför att låten kommer braka igång snart nog. Brakandet är tyvärr inte en tempohöjning, bara mer ljud, men det duger rätt bra det med. Tyvärr så har den inget slut utan fadeas bara bort i slutet, känns lite tråkigt att göra så.
"Det är slut" - En ensam överdistad gitarr inleder sista spåret och får snart sällskap av det vackra manglet som jag bara kan älska. Texten handlar om att ha gjort slut med någon och tycka att det känns bra att bli av med människan. Behövs såna texter ibland också:)
Så överlag, en ganska tråkig skiva. Inget bottennapp, men heller inget att höja till skyarna. Det är svårt att skriva om såna saker, det är liksom bara där, och lämnar inget större intryck. Sångaren har en rolig röst, men det finns det många sångare som har, så näe...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar